Romagnas försvunna yrken: svavelgruvarbetare, tryckare, sjömän och saltarbetare

Sulphur, det historiska gruvmuseet 75 min

Under husen i Perticara ligger en dold stad: mer än hundra kilometer tunnlar på nio nivåer, svavelgruvan som 1938 sysselsatte över 1 600 personer. Svavelgruvarbetarna gick ner med karbidlampor, i hettan och dammet, och svavlet användes till krut, tändstickor och vingårdsbehandlingar. Utländskt savel kostade mindre och ådrorna höll på att ta slut: gruvan stängde 1964 och många familjer lämnade. I det gamla verket finns kraftstationen, lampkammaren där lampor hämtades, verkstäderna och en rekonstruerad gång; utanför dominerar Vittoria-schaktet fortfarande byn.

Öppet lördagar, söndagar och helgdagar från april till november; andra dagar och på vintern endast efter bokning: kolla och boka i förväg.

Stamperia Marchi och rosttryckt tyg 35 min

De tryckta tygerna var bondgårdarnas dukar, gardiner och oxtäcken: tryckarna dekorerade dem med handskurna päronträstampar och en rostfärgad färg gjord av järn, vinäger och mjöl, som aldrig går bort. Av dessa verkstäder finns mycket få kvar. På Stamperia Marchi ser du gamla stampar, tittar på hur ett tyg trycks och ser mangeln snurra, en enorm trämaskin med ett stort hjul, i drift sedan 1633, som pressar, sträcker och slätar tygerna före tryckning.

Hantverksverkstad: kolla öppningsdagar; grupper bör meddela i förväg.

Sjöfartsmuseet och latinsegel 45 min

I den äldsta delen av kanalhamnen, den som ritades av Leonardo da Vinci 1502, flyter Adriatiska havets arbetsbåtar: bragozzi, trabaccoli, lanseringar. De byggdes av mästerskeppsbyggare och tätades av kalfatrare, med blånor och beck; seglen målades röda och gula med färgad jord och bar familjens symbol, så från land kunde man känna igen vem som kom in. Landsektionen berättar om fisket, varven och sjömännens liv.

Seglen hissas från påsk till höst; landsektionen har säsongsöppettider.

Isförråden 15 min

Före kylskåp hölls fisk färsk med is som samlades på vintern och förvarades i stora täckta gropar grävda under jord, 'conserve'. Detta var också ett yrke: skära, bära och packa isen så den skulle räcka till sommaren. På Piazza delle Conserve har en rekonstruerats och du kan se hur det såg ut inuti.

MUSA, saltmuseet 30 min

I det stora Magazzino Torre från 1691 staplade man salt innan det lastades på båtar: tusentals ton. Idag rymmer det MUSA, som berättar om saltarbetarnas arbete med träverktyg, fotografier och ord från dem som gjorde det: familjerna som var och en arbetade sin egen bit av saltpannan, sommarskörden, saltet buret på axlarna och på båtar till förråden.

Säsongsöppettider: kolla i förväg.

Camillone-saltpannan 60 min

Före 1959 var Cervias saltpanna uppdelad i cirka 150 små familjedrivna saltpannor; sedan slogs den samman till en enda stor anläggning och familjernas arbete upphörde. Camillone är den enda som finns kvar som den var: volontärerna från Civiltà Salinara, många av dem före detta saltarbetare, skördar saltet för hand med träverktyg, med metoden som kallas 'alla cervese'. Resultatet är 'sött salt', lågt i beska salter, nu ett Slow Food Presidium. Runt omkring saltpannans bassänger, med rosa flamingos.

Gratis guidade besök på sommaren (vanligen mitten av juni till mitten av september, eftermiddagar, på bestämda dagar); på tisdagar kan du arbeta med saltarbetarna efter bokning: kolla MUSAs kalender.